JOSEFIN

På lördagmorgon är det alltså tänkt att jag ska sätta mig på bussen till Sundsvall och senare vidare med bil till Trondheim för att stanna där några månader. Utan mamma och framför allt utan mammas underbara mat. Givetvis är det inte bara henne jag kommer sakna men det är nått speciellt med min mamma, jag är väl inte sådär jättebra på att visa henne min uppskattning men direkt jag lämnar hemmet ett par dagar så saknar jag ihjäl mig. Istället ska jag bo med några fantastiska tjejer, vilket jag ser fram emot jättemycket. MEN, jag kan ändå inte låta bli att känna panik. Allt kommer vara nytt, precis allt. Jag har alltid sagt och tyckt att jag gillar förändringar men när jag väl är på väg att få det grips jag av panikångest samtidigt som det känns så jävla bra och uppfriskande, jag behöver verkligen detta, på alla sätt. Men jag tror det är normalt att känna såhär, och dessa känslor kommer absolut inte hindra mig från att fara, men jag tänker dessa tankar vaaarje dag, hela tiden.