JOSEFIN

idag när jag ringde mamma och frågade vad vi skulle äta så blev jag inte glad över beskedet
"åh jag vill ju ha nått gott" sa jag till henne innan vi avslutade samtalet.
så jag och nadja gick på frasses och åt istället
när jag kom hem skulle jag pröva en tröja jag tänkte ha på mig, blev inte glad då heller
la mig och såg tv, då kom mamma in och bad mig städa mitt rum och diska
vad sa jag då? "nä orka, eller ja..sen!" = aldrig
man vill inte ha maten som står på bordet, man kan inte ha på sig sin tröja för man ser ju så fet ut i den
man kan inte ens ställa sig och diska eller städa för det är ju så jobbigt.
la mig och kollade på tv, på nån väldigt konstig kanal var dom mitt uppe i en dokumentär om barn som lever under
fattiga förhållanden..dom hade knappt någon mat, hade knappt några kläder, och jobbade och slet för att ens överleva..
vad gjorde jag då? jo jag gick och åt mammas korvsås och spagetti, och det var inte alls så äckligt som jag hade trott.(kan inte påstå att det var gott heller men)
jag ställde mig och diskade, och det var inte alls så jobbigt och det kändes som att jag hade gjort en god gärning när jag var klar.
satt på mig tröjan,och tro det eller ej, så fet såg jag faktikst inte ut att vara.
jag borde fan flytta tillbaka till etiopien så jag får lära mig hur det egentligen fungerar